Sista halvåret för LekMiT

Så går vi då in på sista halvåret med LekMiT! Då har jag varit projektledare i 6 år för detta projektet. Åren har gått fort och varit mycket intressanta. Men nu kavlar vi upp ärmarna och gör ett bra avslut! Så småningom kommer en utvärderingsrapport över dessa år.

Snart är det dags för iOS 11 på iPaden. Hittade just detta på skolappar.nu, där det står om vilka nyheter som är på g. Klicka här för att läsa vad som komma skall.

 

Annonser

Sinneslabbet på Överby förskola i Vaxholms kommun

I början av maj var jag och min kollega Carina på studiebesök på Sinneslabbet på Överby förskola. Inte förrän nu har jag tid att skriva om det besöket. Jag brukar vanligtvis föra en massa anteckningar, men denna gång lyssnade jag mest, ställde frågor och fotograferade, så det som kommer ner i skrift är mest från minnet och här kan jag konstatera att jag skulle ha fört lite anteckningar…. Vad ställde jag för frågor, vad berättades osv.  Skriver ner det jag minns!

Sinneslabbet kom till som ett utvecklingsprojekt då det fanns en summa pengar att söka från kommunen. Ateljeristan Eva Tuvhav Gullberg är en av dem som varit drivande när det gäller att utveckla och driva sinneslabbet. Det var också Eva och en kollega till henne som tog emot oss när vi kom till förskolan.

Vi satte oss först ner och samtalade för att få en bakgrund i hur sinneslabbet kom till. Vad jag förstod är sinneslabbet beläget i en före detta sk. lekhall. Det fanns två sådana på förskolan, som för övrigt är en 6-avdelningsförskola. Den andra lekhallen används idag som ett rörelserum. Eva och hennes kollega talade en del om pedagogiska lärmiljöer- vad är det vi erbjuder barnen när det gäller att lära sig saker? Är de pedagogiska lärmiljöerna genomtänkta? Just i sinneslabbet är miljön väl genomtänkt med fokus på just sinnena – vi lär ju genom våra sinnen och det bör ske i en lekfull pedagogisk lärmiljö.

Efter vårt samtal var det dags att få besöka sinneslabbet. Jag och Carina fick varsin lapp med en känsla på. Jag fick hörsel och Carina fick känsel. Vi skulle utgå från det sinnet vi fått på lappen när vi utforskade miljön. Sedan bytte vi lapp och utforskade miljön med det sinnet.

Så här såg det ut inne på sinneslabbet:


Genomtänkta små kluriga saker att uppleva och utforska med sinnena. Materialet väcker upptäckarlusten och bjuder in till dialog om det man upplever. Barnen på förskolan besöker sinnelabbet i mindre grupper (max 4 stycken) tillsammans med en pedagog. Det de utforskar i sinneslabbet arbetar de sedan vidare med på olika sätt på sin avdelning. Sinneslabbet har ett instagramkonto, som hittar kan hittas här.

Vi gick även runt lite på de olika avdelningarna och är kan ni se några foton från avdelningarna:

Vaxholms stads förskolor har tagit fram en intressant skrift som heter:

En pedagogisk idé som kompass i den fysiska lärmiljön. Den kan du läsa här.

Efter SETT

Här kommer en sammanfattning om de föreläsningar jag tog del av när jag och mina kollegor från CMIT var på SETT i Kista förra veckan.

De föreläsningarna jag var på var intressanta och ett extra plus att jag faktiskt tog mig in på alla de jag hade favoriserat i förväg. (Vis av erfarenhet från tidigare år, då ställde jag mig och köa i god tid! Detta innebar dock att jag i princip inte tog del av själva mässan, vilket är lite synd.) Så föreläsningarna och de informella mötena med andra pedagoger (om än en del väl korta) från runt om i Sverige är berikande, samt att vi hela arbetslaget var tillsammans och kunde dela våra tanka om det vi upplevde.

Första föreläsningen jag var på handlade om Mindset, hjärnan och inlärning. Stina Söderqvist, forskare på Karolinska institutet var föreläsaren. Hon talade bland annat om statiskt och dynamiskt mindset och om vad det har för betydelse vilket vi har när det kommer till inlärning. Carol Dweck är en forskare på Stanford University som även hon har forskat inom detta ämnesområde. Hur ställer du dig till följande citat?

Din intelligens är något du inte kan påverka särskilt mycket.

Om du tenderar att ha ett mer statiskt mindset, så håller du nog med om detta citat.

Spelar det någon roll vilket sorts mindset man har? Det påverkar bland annat hur man ser på misslyckande. Om man har ett statiskt mindset, så har men sk. talangtänkande. T ex jag är mer en språkmänniska, har lätt för att lära mig språk och uttrycka mig i tal och skrift, matematik är inget för mig. T ex skulle ett dåligt provresultat i matematik kunna bevisa, ja vad var det jag sa…. jag kan inte matte! Det är typ ingen idé att jag ens försöker, för jag kan ändå inte. Har man ett mer dynamiskt mindset så kan man se på ”misslyckanden” som att det var en svår uppgift, jag behöver mer träning och detta är en del av inlärningsprocessen. En med ett mer statiskt mindset kan undvika att prova saker på grund av rädsla att misslyckas. En person med ett dynamiskt mindset sätter ofta upp inlärningsmål – t ex en viktigt anledning till att jag gör mitt skolarbete är för att jag gillar att lära mig nya saker, lägger vikten på ansträngningen – t ex. ju mer jag jobbar med något, desto bättre kommer jag att bli på det. och vågar ta utmaningar och misslyckas.

Forskning visar att elever med ett dynamiskt mindset relaterar till bättre prestation på standardiserade tester i åk 3 & 6 (McCutchen et al. 2016)

Tittar man då närmare på mindset och social aspekter så påverkar det också hur man agerar. Typ – jag är blyg – punkt! (Om man har ett statiskt mindset. Om jag förstod föreläsaren rätt så kan ett statiskt mindset göra så att jag känner mer social stress. Om man har ett dynamiskt mindset har man ofta ett mer varierat tankesätt. Här tänker jag att man nog kan pendla lite mellan statiskt och dynamiskt mindset.  T ex jag har ett eller mindre statiskt mindset när det gäller matematik, men i de allra flesta andra sammanhang har jag ett mer dynamiskt mindset. Tänker också att många under tonåren ofta ser världen som svart eller vit och då tänker jag att de i alla fall under en period har ett lite mer statiskt mindset, men att det kan komma att förändras ju mer man mognar och utvecklas. Detta har jag dock inga vetenskapliga belägg för, utan är helt och hållet mina egna teorier.

När det gäller mindset och hjärnträning finns det hopp! Hjärnan är nämligen formbar. Man kan genom kognitiv träning – arbetsminnesträning träna upp sin hjärna för att den ska fungera bättre när det gäller koncentrationsförmåga och inlärning. Cogmet är ett arbetsminnesträningsprogram brukar användas i dessa sammanhang. En hjärnkurs till elever i åk. 7 ledde till bättre matteprestationer i slutet av året jämfört med en kontrollgrupp som fick spendera samma tid att lära sig om studieteknik (Blackwell et al. 2007)

Stina Söderqvist talade också om vikten av feedback och hur det påverkar fortsatta processer och resultat .

Ger man feedback fokuserad på förmåga (typ de som bekräftat att de är smarta inom något ämne) eller feedback fokuserad på ansträngning såg forskarna Mueller & Dweck följande resultat:


Sammanfattningsvis sa Stina att:

  • Elever och lärares kunskap om vår hjärna och dess formbarhet leder till mer positiva attityder och till förbättrad skolprestation.
  • hur vi pratar och ger feedback till elever påverkar deras attityder och vilja till ansträngning.
  • det är dags att elever får börja lära sig om hur de lär sig!

Tänk dynamiskt i vardagen! När något är svårt: Jag kan inte det här ÄNNU!

Sedan lyssnade jag på föreläsningen Mr Tourette Unplugged av Pelle Sandstrak. Där lyssnande jag aktivt, utan att skriva anteckningar. Berörande, galet befriande, sorgligt, intressant och viktigt om vartannat. Se eleven bortom diagnosen. Skapa kontakt med eleven. Ge eleven självkänsla var några av budskapen som vi åhörare fick. Får du chansen att lyssna på honom gör det. Nästan som en käftsmäll!

Nästa föreläsning handlade om : Hur ska vi i Fsk förhålla oss till att programmering nu skrivs in i grundskolans läroplan? av Katrin Jäverbring som arbetar på Medioteket i Stockholm.

Katrin inledde bland annat med följande citat av Christine Kastner Johnson, Verksamhetsceh IT-gymnasiet:

Lika viktig som engelskan varit de senaste 75 åren, kommer kod att bli för oss om bara några år.

Vi kanske inte tänker på det, men mycket av vardagstekniken är programmerat/digitaliserat tex bilar Hoover boards, telefonen, tv, dammsugaren osv

Att ha kunskap om programmering handlar också om inkludering i vårt samhälle. Det är också en jämlikhetsfråga.


Var början man då när det gäller programmering i förskolan? I dialogen! Vad är en maskin? Vad är en robot? Vad omkring oss är programmerat? Hur veten  maskin/robot vad den ska göra? Inled med frågor som kan leda till spännande dialoger!

Typiska begrepp som man bör ta upp med barnen:

Data – osorterad information. Förklara det rent praktiskt. Jag ser framför mig t ex ett material som bara ligger huller om buller, alltså osorterat. Och att man sedan sorterar detta material, efter t ex färg, storlek, tjocklek osv.

Kommando – att ge någon en instruktion. Här kan man ju testa att barnen ge barnen en instruktion, te x gå framåt, eller att barnen får instruera ngn kompis eller pedagog.

Sekvens – t ex ge instruktioner i flera steg. När det gäller analog programmering, skulle det kunna handla om att trä ett halsband efter ett visst mönster och se dess sekvenser.


Algoritmer – en lösning i flera steg, dr det spelar roll i vilken ordning det kommer. Vilka algoritmer finns i förskolan? På en del förskolor finns det en bildsvit med ordningen på hur man gör när man ska klä på sig eller hur man tvättar händerna.

Bugg – programfel. Fråga barnen vad en bugg är? Många av dem kan känna till att det är något som är fel, att något laggar osv.

Hur ska man börja med själva programmeringen i förskolan? Det är inget som säger att man måste börja med analog programmering för att sedan testa digital programmering. Digital programmering kan bli analog och tvärtom. Man kan rita koden, bygga koden osv.


Katrin säger: Kombinera det analoga med det digitala det är då det händer grejor!

Jag lyssnande även på Micke Gunnarsson. Där förde jag heller inte några anteckningar, utan valde att lyssna aktivt. Han sa att vi som arbetar med barn är framtidsförutsättare. Det ordet tycker jag om – framtidsförutsättare – man förutsätter en framtid för det små och skapar förutsättningar för framtiden.

Han ställde många frågor, tre av dem var: Hur är det att möta mig? Skulle jag svara ja om jag frågade chans på mig själv? Varför gör jag på detta viset? Intressanta och viktiga frågor att förhålla sig till! Jag kompletterar med följande frågor: Hur får andra människor mig att må? Hur får jag andra människor att må?

En annan viktig sak som Micke sa var: Se solen i alla du möter!


Sedan lyssnade jag även på föreläsningen: Barnperspektiv ur barns perspektiv – med kameran som verktyg. Här kan ni läsa mer om det projektet som Kakburkens förskola i Linköping har genomfört. Ett projekt som bland annat handlade om att använda kameran som uttrycksmedel. Frågor som pedagogerna ställde sig var: Vem ges möjlighet att dokumentera och ur vems synvinkel visas vår omvärld? Vilken tilltro visar vi och vilka möjligheter ger vi barnen? Är vi kompetenta nog för att lära oss av våra yngre medborgare? De hade samarbete med Östergötlands museum och Akademi Valand vid Göteborgs universitet. Intressant med samarbete med aktörer utanför utbildningsförvaltningen! Jag tror att det kan vara berikande på många sätt.  Kakburken utgick ifrån att barnen skulle få möta bild/film och reflektera, förbinda och bygga vidare. De fick reflektera kring sina egna och andras fotografier. Rubriker som Hur skulle det kunna va? Återskapa, bygga vidare, bild med 100 liv arbetades det med.

De experimenterade med att använda bilderna i olika sammanhang, att sätta upp dem på olika platser och konstaterade att bilderna blir annat på andra platser. Föreläsaren talade om att fotograferandet var något, för dem (barnen) på riktigt viktigt. Tankar som föddes under projektet var:

  • vilka bilder erbjuder vi?
  • det abstrakta – svårt för vem?
  • kamerans möjligheter
  • kompetensen som finns! Hur tar vi tillvara på den, och utvecklar den?
  • samarbete berikar alla – alltid!

Det var dessa föreläsningar jag tog del av!

Men sedan, var ju jag och min kollega Carina på studiebesök på Överby förskolas sinneslabb. Skriver mer om det senare!

 

 

 

 

 

 

 

 

Norska förskolors arbete med digitala verktyg

Rekommenderar er att läsa detta och se filmerna som hör till:

http://iktsenteret.no/ressurser/mestring-og-glede-med-digitale-verktoy

I Norge har de även ett digitalt barnhagepris som delas ut till en förskola som har jobbat särskilt kreativt och innovativt runt digitalitet i förskolan. Förskolorna skickar in en projektbeskrivning och en dokumentation om deras arbete, som sedan bedöms av en jury. Ett sådant pris vill jag också inrätta vår kommun!

 

 

Fria fotografier

beach-2179624_1280

Fotot kommer från Pixabay

 

Här hittar du sidor på nätet med fotografier som du får använda utan att bryta mot någon upphovsrätt:

Pixabay – en av mina favoritsidor när det gäller fotografier.

Fotofinnaren – min kollega Gunillas sida.

Skitterphofoto – många fina fotografier.

Kaboompics – en sida jag precis har hittat, men inte har hunnit utforska så mycket.

Stocksnap.io – bra sökfunktion och fina fotografier.

Gratisography – fotografen Ryan McGuire delar med sig av sina fotografier.

Picjumbo – vackra och lite drömska bilder.

Life of Pix – högupplösta foton utan copryightavgränsningar.

SpliteShire – en stor samling fotografier.

Temanummer om källkritik

Lärarnas Tidning kommer inom kort ut med ett temanummer om källkritik. Vilket känns viktigare än någonsin i den tid vi lever i nu. I fredags blev jag kontaktad av en journalist som ville intervjua mig om källkritik i förskolan. Själv trodde jag att det handlade om ett litet kortare inslag, efter 50 minuter i telefonen förstod jag att det blir en helsida på sista sidan i tidningen! En fotograf kommer på tisdag för att fotografera mig. Tackar ödmjukt för att jag fick chansen att representera förskolan inom detta område.

Ett citat från 2016 års deltagande i LekMiT

Sitter och sammanställer förra årets utvärdering av LekMiT och läser detta och blir så himla glad:

Genom vårt deltagande i LekMiT har vi i arbetslaget alla blivit mer förtrogna med IKT, media och paddan som ett verktyg för lärande och det har med hjälp av paddan blivit lättare för oss att dokumentera, observera och hinna med de krav och mål som läroplanen ställer på oss. Det dagliga arbetet har blivit lättare och det har gjort att vårt arbetslag har blivit mer sammansvetsat. Vi kan med hjälp av paddan följa varje barns lärande på ett lättare och bättre sätt och det blir även ett mer systematiskt arbete. Vilket i sin tur bidrar till att vi i arbetslaget känner att vi faktiskt har kommit någonstans detta år. Vi har verkligen fått se lärandet som utspelar sig på ett annat sätt.

Många som vill gå med i LekMiT tvekar ibland för att det skulle innebära för mycket arbete att delta. Tycker detta citat speglar att det kan bli precis tvärtom!

 

Att ”skapa mening”…

Språk och kommunikation

Vill gärna sprida det här (som jag tycker) ”klockrena exemplet” att skapa meningsfulla lärsituationer genom att lyfta följande citat ur Skolverkets ”Nya språket lyfter” sid 12.
”Med hjälp av sången om ”Imse Vimse spindel” som text ska här ges några enkla exempel på några sätt att skapa mening. Att återge något från sången kan vara att säga att Imse klättrade upp för tråden och sedan spolades bort. Att kommentera detta kan vara att säga att det nog gjorde ont eller han blev ledsen. Att sammanfatta är att finna de viktigaste delarna och återge dem som att det handlar om en spindel som klättrar upp för en tråd och ramlar ner när det regnar på honom, men när solen skiner kan han klättra upp igen. Sådana sammanfattningar kan många gånger vara till hjälp för att finna budskap av olika slag, som en liten pojke sa efter att ha sjungit denna sång: det handlar ju inte bara om att han klättrar upp, trillar ner och klättra upp igen, det handlar ju också om att inte ge upp.”

Man kan även fundera på hur solen kan torka bort regnet…
Avgörande att vi tar avstamp i barnens värld, utgår från berättelser/filmer/sånger som engagerar. Det är viktigt att vi pedagoger är medvetna, att vi på ett lekfullt sätt i gemensam dialog bygger upp barnens förståelse.
Skapar mening genom att gemensamt upptäcka samband mellan texten/filmen/sången och barnens egna erfarenheter.