Sinneslabbet på Överby förskola i Vaxholms kommun

I början av maj var jag och min kollega Carina på studiebesök på Sinneslabbet på Överby förskola. Inte förrän nu har jag tid att skriva om det besöket. Jag brukar vanligtvis föra en massa anteckningar, men denna gång lyssnade jag mest, ställde frågor och fotograferade, så det som kommer ner i skrift är mest från minnet och här kan jag konstatera att jag skulle ha fört lite anteckningar…. Vad ställde jag för frågor, vad berättades osv.  Skriver ner det jag minns!

Sinneslabbet kom till som ett utvecklingsprojekt då det fanns en summa pengar att söka från kommunen. Ateljeristan Eva Tuvhav Gullberg är en av dem som varit drivande när det gäller att utveckla och driva sinneslabbet. Det var också Eva och en kollega till henne som tog emot oss när vi kom till förskolan.

Vi satte oss först ner och samtalade för att få en bakgrund i hur sinneslabbet kom till. Vad jag förstod är sinneslabbet beläget i en före detta sk. lekhall. Det fanns två sådana på förskolan, som för övrigt är en 6-avdelningsförskola. Den andra lekhallen används idag som ett rörelserum. Eva och hennes kollega talade en del om pedagogiska lärmiljöer- vad är det vi erbjuder barnen när det gäller att lära sig saker? Är de pedagogiska lärmiljöerna genomtänkta? Just i sinneslabbet är miljön väl genomtänkt med fokus på just sinnena – vi lär ju genom våra sinnen och det bör ske i en lekfull pedagogisk lärmiljö.

Efter vårt samtal var det dags att få besöka sinneslabbet. Jag och Carina fick varsin lapp med en känsla på. Jag fick hörsel och Carina fick känsel. Vi skulle utgå från det sinnet vi fått på lappen när vi utforskade miljön. Sedan bytte vi lapp och utforskade miljön med det sinnet.

Så här såg det ut inne på sinneslabbet:


Genomtänkta små kluriga saker att uppleva och utforska med sinnena. Materialet väcker upptäckarlusten och bjuder in till dialog om det man upplever. Barnen på förskolan besöker sinnelabbet i mindre grupper (max 4 stycken) tillsammans med en pedagog. Det de utforskar i sinneslabbet arbetar de sedan vidare med på olika sätt på sin avdelning. Sinneslabbet har ett instagramkonto, som hittar kan hittas här.

Vi gick även runt lite på de olika avdelningarna och är kan ni se några foton från avdelningarna:

Vaxholms stads förskolor har tagit fram en intressant skrift som heter:

En pedagogisk idé som kompass i den fysiska lärmiljön. Den kan du läsa här.

Annonser

Videostar

Idag har Anki varit här och lärt oss och barnen appen Videostar. Det blev en mega hitt. Vi fick med alla barn, de barn som inte ville dansa själva kunde hjälpa till med det tekniska. 🙂

Mål från läroplanen 98 reviderad 16 som vi strävar mot är följande:

”…förmedlar upplevelser, tankar och erfarenheter i många uttrycksformer som lek, bild, rörelse, sång och musik, dans och drama”

” utvecklar sin förmåga att urskilja teknik i vardagen och utforska hur enkel teknik fungerar”

Sista ruschen inför sommaren!

Vi har sedan tidigare gjort färdigt vår instruktionsfilm. Det är synd att vi inte kan visa den här pga. den nya lagen som kommer. Vi blev väldigt nöjd med filmen. Just nu håller vi på med vårt skräpplockartema. Där vi arbetar tillsammans med barnen med hur vi påverkar miljön och vad vi kan göra för att hjälpa vår planet att må bra. Vi har bland annat plockat skräp i vår omgivning, vi har pantat flaskor och vi har arbetat med vårt sopsorteringsmaterial. Vi dokumenterar detta genom likväl film som fotografering inför skapandet av vår dokumentärfilm. 

Mål som vi strävar mot från lpfö 98 reviderad 16

– utvecklar intresse och förståelse för naturens olika kretslopp och för hur människor, natur och samhälle påverkar varandra,

– utvecklar sin förmåga att urskilja, utforska, dokumentera, ställa frågor om och samtala om naturvetenskap

” förskolan ska medverka till att barnen tillägnar sig ett varsamt förhållningssätt till natur och miljö och förstår sin delaktighet i naturens kretslopp.”


Nu när vi börjar närma oss sommaren märker vi att vi har många barn som blir sådär typiskt sexåriga och får spring i benen och myror i rumpan, i år är det tio barn som börjar skolan till hösten. Det kan vara svårt att fånga dessa barns intresse men någonting som alltid fångar dessa barn är monument valley. Det känns toppen att vi har någonting som fångar de ”svårfångade” barnen 😊 Nu har vi börjat vara mer ute och vi märker att både barn och personal längtar efter sommaren. 

Vi vill bara önska alla en trevlig sommar medans vi kommer ihåg! 

Faktaböcker i Book creator

Vi har gjort en eller fyra fakta böcker i Book creator där vi fått in väldigt många delar,

  • Hämta fakta och bilder på internet
  • Redigera
  • Bild beskärning
  • Sätta in bilden i boken
  • Skriftspråk
  • Inspelning med berättarröst

Vårt tema är vattenliv så vi tänkte att barnen kanske ville göra lite fakta om de djur som vi pratat om under terminen.  Alla barnen var inte lika entusiastiska på att berätta om grodor och fiskar så vi tyckte att man får ta det djur man gilla. Barnen pratade och pratade mellan varandra och de flesta tyckte att man berättar om var dom bor, äter och om dom är giftiga. Grodan, blåsfisken, kaninen och en katt.

En liten uppdatering från oss på Hjalmars.

Vi har fortsatt att jobba med träden och vårtecken. Vi har varit ute ute i skogen och gjort närstudier av naturen. Barnen är bra på att se närsynt. De har utforskat stubbar, bark, pinnar och olika vårtecken som de har samtalat om och fotograferat av. Vi har även lyssnat aktivt på olika ljud i naturen, tex vinden och fåglar. Barnen la sig ner i mossan och spanade uppåt. De uppmärksammade himlen och vad de kallar vanliga träd, dvs tall.



Tillsammans med barnen har vi sedan reflekterat över deras foton när vi var tillbaka på förskolan. Några barn har byggt träd med kaplastavar som de sedan ritade av och fotograferade.

          

Vi också inne i en period av planterande. Vi funderar på att ställa in ipaden så att den tar två foton per dygn, så att man sen kan se växten växa fram.

Efter SETT

Här kommer en sammanfattning om de föreläsningar jag tog del av när jag och mina kollegor från CMIT var på SETT i Kista förra veckan.

De föreläsningarna jag var på var intressanta och ett extra plus att jag faktiskt tog mig in på alla de jag hade favoriserat i förväg. (Vis av erfarenhet från tidigare år, då ställde jag mig och köa i god tid! Detta innebar dock att jag i princip inte tog del av själva mässan, vilket är lite synd.) Så föreläsningarna och de informella mötena med andra pedagoger (om än en del väl korta) från runt om i Sverige är berikande, samt att vi hela arbetslaget var tillsammans och kunde dela våra tanka om det vi upplevde.

Första föreläsningen jag var på handlade om Mindset, hjärnan och inlärning. Stina Söderqvist, forskare på Karolinska institutet var föreläsaren. Hon talade bland annat om statiskt och dynamiskt mindset och om vad det har för betydelse vilket vi har när det kommer till inlärning. Carol Dweck är en forskare på Stanford University som även hon har forskat inom detta ämnesområde. Hur ställer du dig till följande citat?

Din intelligens är något du inte kan påverka särskilt mycket.

Om du tenderar att ha ett mer statiskt mindset, så håller du nog med om detta citat.

Spelar det någon roll vilket sorts mindset man har? Det påverkar bland annat hur man ser på misslyckande. Om man har ett statiskt mindset, så har men sk. talangtänkande. T ex jag är mer en språkmänniska, har lätt för att lära mig språk och uttrycka mig i tal och skrift, matematik är inget för mig. T ex skulle ett dåligt provresultat i matematik kunna bevisa, ja vad var det jag sa…. jag kan inte matte! Det är typ ingen idé att jag ens försöker, för jag kan ändå inte. Har man ett mer dynamiskt mindset så kan man se på ”misslyckanden” som att det var en svår uppgift, jag behöver mer träning och detta är en del av inlärningsprocessen. En med ett mer statiskt mindset kan undvika att prova saker på grund av rädsla att misslyckas. En person med ett dynamiskt mindset sätter ofta upp inlärningsmål – t ex en viktigt anledning till att jag gör mitt skolarbete är för att jag gillar att lära mig nya saker, lägger vikten på ansträngningen – t ex. ju mer jag jobbar med något, desto bättre kommer jag att bli på det. och vågar ta utmaningar och misslyckas.

Forskning visar att elever med ett dynamiskt mindset relaterar till bättre prestation på standardiserade tester i åk 3 & 6 (McCutchen et al. 2016)

Tittar man då närmare på mindset och social aspekter så påverkar det också hur man agerar. Typ – jag är blyg – punkt! (Om man har ett statiskt mindset. Om jag förstod föreläsaren rätt så kan ett statiskt mindset göra så att jag känner mer social stress. Om man har ett dynamiskt mindset har man ofta ett mer varierat tankesätt. Här tänker jag att man nog kan pendla lite mellan statiskt och dynamiskt mindset.  T ex jag har ett eller mindre statiskt mindset när det gäller matematik, men i de allra flesta andra sammanhang har jag ett mer dynamiskt mindset. Tänker också att många under tonåren ofta ser världen som svart eller vit och då tänker jag att de i alla fall under en period har ett lite mer statiskt mindset, men att det kan komma att förändras ju mer man mognar och utvecklas. Detta har jag dock inga vetenskapliga belägg för, utan är helt och hållet mina egna teorier.

När det gäller mindset och hjärnträning finns det hopp! Hjärnan är nämligen formbar. Man kan genom kognitiv träning – arbetsminnesträning träna upp sin hjärna för att den ska fungera bättre när det gäller koncentrationsförmåga och inlärning. Cogmet är ett arbetsminnesträningsprogram brukar användas i dessa sammanhang. En hjärnkurs till elever i åk. 7 ledde till bättre matteprestationer i slutet av året jämfört med en kontrollgrupp som fick spendera samma tid att lära sig om studieteknik (Blackwell et al. 2007)

Stina Söderqvist talade också om vikten av feedback och hur det påverkar fortsatta processer och resultat .

Ger man feedback fokuserad på förmåga (typ de som bekräftat att de är smarta inom något ämne) eller feedback fokuserad på ansträngning såg forskarna Mueller & Dweck följande resultat:


Sammanfattningsvis sa Stina att:

  • Elever och lärares kunskap om vår hjärna och dess formbarhet leder till mer positiva attityder och till förbättrad skolprestation.
  • hur vi pratar och ger feedback till elever påverkar deras attityder och vilja till ansträngning.
  • det är dags att elever får börja lära sig om hur de lär sig!

Tänk dynamiskt i vardagen! När något är svårt: Jag kan inte det här ÄNNU!

Sedan lyssnade jag på föreläsningen Mr Tourette Unplugged av Pelle Sandstrak. Där lyssnande jag aktivt, utan att skriva anteckningar. Berörande, galet befriande, sorgligt, intressant och viktigt om vartannat. Se eleven bortom diagnosen. Skapa kontakt med eleven. Ge eleven självkänsla var några av budskapen som vi åhörare fick. Får du chansen att lyssna på honom gör det. Nästan som en käftsmäll!

Nästa föreläsning handlade om : Hur ska vi i Fsk förhålla oss till att programmering nu skrivs in i grundskolans läroplan? av Katrin Jäverbring som arbetar på Medioteket i Stockholm.

Katrin inledde bland annat med följande citat av Christine Kastner Johnson, Verksamhetsceh IT-gymnasiet:

Lika viktig som engelskan varit de senaste 75 åren, kommer kod att bli för oss om bara några år.

Vi kanske inte tänker på det, men mycket av vardagstekniken är programmerat/digitaliserat tex bilar Hoover boards, telefonen, tv, dammsugaren osv

Att ha kunskap om programmering handlar också om inkludering i vårt samhälle. Det är också en jämlikhetsfråga.


Var början man då när det gäller programmering i förskolan? I dialogen! Vad är en maskin? Vad är en robot? Vad omkring oss är programmerat? Hur veten  maskin/robot vad den ska göra? Inled med frågor som kan leda till spännande dialoger!

Typiska begrepp som man bör ta upp med barnen:

Data – osorterad information. Förklara det rent praktiskt. Jag ser framför mig t ex ett material som bara ligger huller om buller, alltså osorterat. Och att man sedan sorterar detta material, efter t ex färg, storlek, tjocklek osv.

Kommando – att ge någon en instruktion. Här kan man ju testa att barnen ge barnen en instruktion, te x gå framåt, eller att barnen får instruera ngn kompis eller pedagog.

Sekvens – t ex ge instruktioner i flera steg. När det gäller analog programmering, skulle det kunna handla om att trä ett halsband efter ett visst mönster och se dess sekvenser.


Algoritmer – en lösning i flera steg, dr det spelar roll i vilken ordning det kommer. Vilka algoritmer finns i förskolan? På en del förskolor finns det en bildsvit med ordningen på hur man gör när man ska klä på sig eller hur man tvättar händerna.

Bugg – programfel. Fråga barnen vad en bugg är? Många av dem kan känna till att det är något som är fel, att något laggar osv.

Hur ska man börja med själva programmeringen i förskolan? Det är inget som säger att man måste börja med analog programmering för att sedan testa digital programmering. Digital programmering kan bli analog och tvärtom. Man kan rita koden, bygga koden osv.


Katrin säger: Kombinera det analoga med det digitala det är då det händer grejor!

Jag lyssnande även på Micke Gunnarsson. Där förde jag heller inte några anteckningar, utan valde att lyssna aktivt. Han sa att vi som arbetar med barn är framtidsförutsättare. Det ordet tycker jag om – framtidsförutsättare – man förutsätter en framtid för det små och skapar förutsättningar för framtiden.

Han ställde många frågor, tre av dem var: Hur är det att möta mig? Skulle jag svara ja om jag frågade chans på mig själv? Varför gör jag på detta viset? Intressanta och viktiga frågor att förhålla sig till! Jag kompletterar med följande frågor: Hur får andra människor mig att må? Hur får jag andra människor att må?

En annan viktig sak som Micke sa var: Se solen i alla du möter!


Sedan lyssnade jag även på föreläsningen: Barnperspektiv ur barns perspektiv – med kameran som verktyg. Här kan ni läsa mer om det projektet som Kakburkens förskola i Linköping har genomfört. Ett projekt som bland annat handlade om att använda kameran som uttrycksmedel. Frågor som pedagogerna ställde sig var: Vem ges möjlighet att dokumentera och ur vems synvinkel visas vår omvärld? Vilken tilltro visar vi och vilka möjligheter ger vi barnen? Är vi kompetenta nog för att lära oss av våra yngre medborgare? De hade samarbete med Östergötlands museum och Akademi Valand vid Göteborgs universitet. Intressant med samarbete med aktörer utanför utbildningsförvaltningen! Jag tror att det kan vara berikande på många sätt.  Kakburken utgick ifrån att barnen skulle få möta bild/film och reflektera, förbinda och bygga vidare. De fick reflektera kring sina egna och andras fotografier. Rubriker som Hur skulle det kunna va? Återskapa, bygga vidare, bild med 100 liv arbetades det med.

De experimenterade med att använda bilderna i olika sammanhang, att sätta upp dem på olika platser och konstaterade att bilderna blir annat på andra platser. Föreläsaren talade om att fotograferandet var något, för dem (barnen) på riktigt viktigt. Tankar som föddes under projektet var:

  • vilka bilder erbjuder vi?
  • det abstrakta – svårt för vem?
  • kamerans möjligheter
  • kompetensen som finns! Hur tar vi tillvara på den, och utvecklar den?
  • samarbete berikar alla – alltid!

Det var dessa föreläsningar jag tog del av!

Men sedan, var ju jag och min kollega Carina på studiebesök på Överby förskolas sinneslabb. Skriver mer om det senare!

 

 

 

 

 

 

 

 

Vi gör filmer

Som vi tidigare skrivit har vi rådfrågat Anki om hjälp för att göra en reklamfilm för att kunna marknadsföra vår avdelning ringblomman. Vi har planerat att göra två till olika filmer, en dokumentärfilm kring vårt arbete om hållbar utveckling som vi alltid genomför på våren och en instruktionsfilm. Instruktionsfilmens innehåll är en sång med TAKK tecken.Inför vårfesten brukar barnen träna in några sånger för att uppträda för alla föräldrar och i år gör vi en uppföljning från ifjol och fortsätter uppträda med en sång med TAKK. För att barnen lättare ska kunna lära sig tecknen till sången så gör vi denna film som ska visa tecknen för barnen tillsammans med sången. Det som visas på filmen har barnen varit medverkande till och hjälp till att spela in. Reklamfilmen görs för att kunna visas upp och skapa ett intresse hos föräldrar till att vilja välja vår Montessori avdelning. Dokumentärfilmen ska innehålla hela vårt arbetssätt kring hållbar utveckling, allt från hur vi introducerar arbetsuppgifter till när barnen arbetar själva med det samt hur vi är i och behandlar vår natur. 

Mål ur Lpfö 98 reviderad 2016 som vi strävar mot i dessa tre olika teman är att barnen efter utfört arbete ska ha:

– utvecklat respekt för allt levande och omsorg om sin närmiljö,

– tillägnat sig och nyanserat innebörden i begrepp, ser samband och upptäcker nya sätt att förstå sin omvärld,

– utvecklat nyanserat talspråk, ordförråd och begrepp samt sin förmåga att leka med ord, berätta, uttrycka tankar, ställa frågor, argumentera och kommunicera med andra,

– utvecklat intresse och förståelse för naturens olika kretslopp och för hur människor, naturoch samhälle påverkar varandra,

– utvecklat sin förmåga att urskilja, utforska, dokumentera, ställa frågor om och samtala om naturvetenskap,

– fått möjlighet att förstå hur egna handlingar kan påverka miljön,

– fått möjlighet till att lära känna sin närmiljö…

Information och kommunikation med vårdnadshavare – digitalt eller in real life…

Som en fortsättning på spännande och givande tankeutbyte under vårt senaste kollegiesamtal vill jag gärna lägga ut en (eller flera) frågor här.

Den digitala tekniken är en fantastisk möjlighet för oss att delge vårdnadshavare information och inblick i vår verksamhet. Om vi med hjälp av tekniken kan göra vår verksamhet så transparent som möjligt tror jag det också kan öka familjers möjlighet till delaktighet och förhoppningsvis inflytande över sitt barns förskolevistelse.

Men jag tror också att denna utveckling av teknikens möjligheter till kommunikation mellan hem och förskola ”tvingar” oss till att fundera över föräldramötet upplägg och syfte. Om mycket av den information, som tidigare var en stor del av vårt f- möte, nu kan förmedlas digitalt – vad ska vi då fokusera föräldramötet på?

Om vi vill att vårdnadshavarna ska vara aktiva deltagare i föräldramötet  – hur bjuder vi in till detta? Hur möjliggör vi detta med ett innehåll som engagerar dem?

I läroplanen står det:

”Förskollärare ska ansvara för att ge föräldrarna möjligheter till delaktighet i verksamheten och utöva inflytande över hur mål konkretiseras i den pedagogiska planeringen”  (lpfö 98/16, s. 13)

Diskuterar vi i arbetslagen vad detta kan innebära för oss? Tar vi reda på vad föräldrarna lägger i orden delaktighet och inflytande… Tänker, nu när jag skriver, att det skulle vara intressant att fråga föräldragruppen, kanske i diskussionsgrupper under ett f-möte, om deras tankar kring detta. Tänker att det också skulle hjälpa oss att få fatt i vilka förväntningar vårdnadshavarna har på oss pedagoger och på förskolan.

Vad tänker du när du läser detta? Hur kan vi utveckla våra ”fysiska mötesforum” så att vi kan hitta en utvecklande och hållbar balans mellan digitala och ”analoga” 😄 möten?

Ser fram emot att ta del av dina tankar!

Ingela H

Hultan – BookCreator – Barns eget initiativ

Två barn började rita olika teckningar och tejpade dem efter varandra. De hade gjort en saga tillsammans i den fria leken! De fick ta lärplattan och sen fotade de sina teckningar, spelade in berättarröst till sina bilder i BookCreator.  Sagan var lång men de arbetade tålmodigt och diskuterade sinsemellan hur de skulle lösa olika problem som uppstod. När de var klara visades deras saga på bildskärmen för alla barn.

Barnen på Hultan har även ritat egna sagor i BookCreator där pedagog skrivit ned text till bilderna som barnen hittat på. Ett barn gjorde en berättelse om sig själv. Många hörde på sin saga om och om igen. Sagorna lästes av en inspelad berättarröst och de visades även på storbildsskärmen.


En liten uppdatering

Vi fortsätter att arbeta med Sagan om den lilla lilla gumman. Vi försöker ta vara på det barnen visar intresse för och det har visat sig att barnen framför allt intresserar sig för katten. Vart tog katten egentligen vägen efter gumman schasat ut den ur stugan? 
Barnen trodde att den sprungit till skogen så vi började med att projicera upp en skog i vår kub. Vi spelade upp kattljud och barnen fick söka katten i ”skogen”. Här samarbetade barnen och lyssnade efter ljudet som verkade komma från ”taket” på kuben. 

Som fortsättning gick vi vid nästa tillfälle ut i en riktig skog. Innan vi gick iväg pratade vi om vad som kunde finnas i skogen och några barn trodde det kunde finnas en katt där. Andra saker som barnen trodde skulle finnas var rävar, monster och fåglar. Barnen fick fota, lyssna och titta sig runt i skogen. De fick bland annat ligga ner och ta kort uppåt mot träden. Det blev jättefina bilder och fick barnen att reflektera över hur träden egentligen ser ut. Att gå på utflykt samtidigt som vi arbetade med teknik var väldigt roligt och lärorikt både för oss och för barnen. Barnen var nyfikna och fantasifulla och letade efter alla möjliga djur, samtidigt som de tittade på naturen och upptäckte saker de intresserade sig för. 

Vid det senaste tillfället tog vi fram lera och förberedde lite i ateljén med kottar, pinnar och stenar. Vi spelade skogsljud i högtalaren och projicerade upp bilderna som togs i skogen. Vi hade även en katt, en fågel och några kor som de kunde använda i leran. Djuren lämnade spår efter sig i leran. De gjorde träd av långa lerstänger och de olika djuren klättrade i träden. Vi ser att barnen verkligen samarbetar och kommunicerar med varandra under tiden de arbetar med leran. Dessutom har de roligt! De satt och arbetade en ganska lång stund utan att bli uttråkade och samtalade hela tiden både med oss pedagoger och de andra barnen. Vi ställde bland annat lite utmanande frågor som fick barnen att reflektera och tänka efter lite extra.